Dag 17 – Mitt favoritminne
Självklart har jag många favorit minnen. De flesta som satt sig i själen är de gånger då jag suttit själv på en strand, som när jag var färdig långt före alla andra och insåg att det var tid för solnedgång. Jag gick förbi den underbara poolen, i en svart klänning och barfota. Jag sprang över vägen och kommer ihåg att några killar visslade på mig eftersom mitt blonda hår skuppade i takt med mig. Det var rätt tomt på stranden den eftermiddagen och jag gick och satte mig i sanden, precis så att mina fötter snuddade vid vågorna. Det var en behaglig värme som låg både i luften och inom mig. Jag satt där och såg solen gå ner bakom udden, helt själv. Just me myself and I. Det var en speciell känsla den kvällen. Jag kände att livet är bra och jag ska göra det till mitt. Det är därför jag en dag ska återvända till Thailand. Jag älskar att gå ner till stranden på Tylösand om somrarna, att bara sitta där själv och tänka. Det är oftast då jag inser saker, det är då jag fylls av styrka efter att kanske ha varit i lite obalans ett tag. Älskar att sitta och titta ut över havet, på vågorna och att havet aldrig tar slut. Att jag är en av miljarder människor på jorden. Att jag lever ett grymt bra liv, att jag alltid ska lyssna på mig själv.
Två favoritminnen har jag redan delat med mig av. Gothia Cup invigningen och då jag satt på flygplanet och såg hela manhattan lysa. Små tecken som gör att jag sitter här och längtar till framtiden..
nyårslöfte
JUST FAN! Det är 2011 nu och det slog mig precis. Hur knäppt låter inte det? Men gud så bra det känns :) Träffade på många idioter igår, och det är precis såna idioter som jag har lovat mig själv inför detta nya året att INTE påverkas av. Det finns många man stör sig på, många som har huvudet mellan benen och människor som gör att man INTE känner sig bekväm. Det är såna jag tänker skita i, såna man inte ska slösa energi på. För jag vet att jag är bättre än så. Jag är ingen person som gillar att tjaffsa, bråka osv. Jag håller mig till mina vänner, älskar det bra i livet, älskar glada och mogna människor som man kan PRATA med på en vettig nivå. Är så sjukt trött på folk som dricker allvarligt talat. Vad får man ut av att däcka i en soffa? Det är allt annat än coolt, det är bara pinsamt. Samma sak med folk som playar. Stackars den som inte kommer få ett seriöst förhållande på flera år pga att man strular med 3 olika varje fest BARA FÖR ATT. Det kanske är coolt för stunden och dina polare tycker det är häftigt, men innerst inne är man bara osäker och vill ha något seriöst. Players som är rädda att släppa in någon på livet, rädd för att bli sårad. SÅNA människor tycker jag synd om. Och tjena nu låter jag som en bitterfitta men jag såg alltför mycket sånt här igårkväll och känner en form av frustration. Var tvungen att skriva av mig lite :) Och det är just precis det här jag ska sluta lägga min energi på. Jag välkomnar 2011 med öppna armar och ser fram emot ett bra år, fyllt av glädje :D fiiiiiiiiiiifaaan!
bloggkalender 11 - mina syskon
Vad ska jag säga om de här nötterna då? Kan ju börja med att berätta att dom har två väldigt speciella personligheter.
Börjar väl med min bror då. Han är 24 år, född 1986 och är min halvbror, vi har samma pappa. Fast jag ser han som min helbror eftersom han alltid bott mest hos oss, min mamma och han har en riktigt bra kontakt osv. Eftersom han är 7 år äldre än mig och Frida så har vi väl aldrig varit sådär jätte tighta. Han lekte hellre med sina kompisar när vi var yngre än med sina ''jobbiga småsyrror''. Men vi växte upp och blev äldre, även han. Kontakten har bara blivit bättre och bättre med åren. Han var en datanörd när han var i min ålder. Men nu är han en snygging som, enligt han själv, är en gud på att sälja abonnemang, TV apparater, datorer osv. Trots att han inte gick natur eller något på gymnasiet som många anses som ''bäst'' så har han klarat sig riktigt bra. Hans intressen? Emh ja fotboll (manchester united), hockey och att festa hårt, öl är hans last, typ. Och ja han bor i Skövde, som ligger ca 20 mil härifrån. Vilket gör att jag, som ensamt barn hemma saknar att ha någon att titta på sporten med, saknar att någon retar mig konstant. Saknar Arnold. Jag älskar min storebror mest av allt. Även om jag inte vill erkänna det tycker jag han är rätt cool och jag ser faktiskt upp till honom. Jag älskar att vara lillasyster, att veta att någon beskyddar mig och tar hand om mig om något skulle hända. Älskar dig Arnold, (internt skämt)
Så nu till min andra halva, min tvillingsyster och typ hela min värld. Frida Josefine Åhsberg. Att jag älskar henne precis mest av alla på hela jorden är mer än självklart. Vi har delat pappas pung, mammas mage, vi har delat allt som går att dela. Finns ingen jag är så sjukt jävla stolt över. Att jag är tvilling med en friidrotts gudinna känns otroligt bra. Men även om du hade varit tjock, lidit av extrem acne och varit grönhårig, det spelar ingen roll, jag älskar dig oavsett vad. Det är så svårt att förklara vilken kontakt och vilket band man har tvillingar emellan. Jag kan titta på henne och veta vad hon tänker på, jag kan känna om något har hänt, trots att hon är enda i Växjö. Älskar när vi får våra tvillingmoments, när vi säger exakt samma sak precis samtidigt, när vi avslutar varandras meningar, när vi börjar sjunga på exakt samma låt trots att ingen av oss hört låten på flera år. Det finns ingen som kan göra mig så arg, åh ibland har jag lust att göra kaos med henne ;) Men vilken lycka hon tillför i mitt liv, ni förstår säkert att om något händer henne, har jag inget liv mer. Det är helt underbart, vi säger när hon var med i finnkampen och i tidningar osv. Vem lyser av stolthet? Så fort någon nämner fridas namn eller frågar något om henne lyser hela jag upp. Är så stolt över henne, dina prestationer och dina framgångar. För fan vad du kämpar hårt varje dag, tränar skiten ur dig, pluggar, tvättar, diskar osv. Du är den finaste människan som finns. Jag kommer storgråta på ditt bröllop, jag kommer bli världens bästa moster till dina barn. Det är också sjukt bra och skönt att vi inte är enäggstvillingar. Vi är knappt syskon lika, vi är 2 personer fast vi är 1. Det är du & jag. Fan jag älskar dig, ni vet när man älskar någon så mycket att man inte kan sätta rätta orden på det? SÅ är det. Jag vill höja dig till skyarna, skrika till hela världen att du är min syster. Att du är så vacker och underbar, din knäppa personlighet. Du är helt galen och knäpp. Du är du, den finaste på denna jord. Du är lycka.
Ni är lycka, jag älskar er mina styrkor!
Börjar väl med min bror då. Han är 24 år, född 1986 och är min halvbror, vi har samma pappa. Fast jag ser han som min helbror eftersom han alltid bott mest hos oss, min mamma och han har en riktigt bra kontakt osv. Eftersom han är 7 år äldre än mig och Frida så har vi väl aldrig varit sådär jätte tighta. Han lekte hellre med sina kompisar när vi var yngre än med sina ''jobbiga småsyrror''. Men vi växte upp och blev äldre, även han. Kontakten har bara blivit bättre och bättre med åren. Han var en datanörd när han var i min ålder. Men nu är han en snygging som, enligt han själv, är en gud på att sälja abonnemang, TV apparater, datorer osv. Trots att han inte gick natur eller något på gymnasiet som många anses som ''bäst'' så har han klarat sig riktigt bra. Hans intressen? Emh ja fotboll (manchester united), hockey och att festa hårt, öl är hans last, typ. Och ja han bor i Skövde, som ligger ca 20 mil härifrån. Vilket gör att jag, som ensamt barn hemma saknar att ha någon att titta på sporten med, saknar att någon retar mig konstant. Saknar Arnold. Jag älskar min storebror mest av allt. Även om jag inte vill erkänna det tycker jag han är rätt cool och jag ser faktiskt upp till honom. Jag älskar att vara lillasyster, att veta att någon beskyddar mig och tar hand om mig om något skulle hända. Älskar dig Arnold, (internt skämt)
Så nu till min andra halva, min tvillingsyster och typ hela min värld. Frida Josefine Åhsberg. Att jag älskar henne precis mest av alla på hela jorden är mer än självklart. Vi har delat pappas pung, mammas mage, vi har delat allt som går att dela. Finns ingen jag är så sjukt jävla stolt över. Att jag är tvilling med en friidrotts gudinna känns otroligt bra. Men även om du hade varit tjock, lidit av extrem acne och varit grönhårig, det spelar ingen roll, jag älskar dig oavsett vad. Det är så svårt att förklara vilken kontakt och vilket band man har tvillingar emellan. Jag kan titta på henne och veta vad hon tänker på, jag kan känna om något har hänt, trots att hon är enda i Växjö. Älskar när vi får våra tvillingmoments, när vi säger exakt samma sak precis samtidigt, när vi avslutar varandras meningar, när vi börjar sjunga på exakt samma låt trots att ingen av oss hört låten på flera år. Det finns ingen som kan göra mig så arg, åh ibland har jag lust att göra kaos med henne ;) Men vilken lycka hon tillför i mitt liv, ni förstår säkert att om något händer henne, har jag inget liv mer. Det är helt underbart, vi säger när hon var med i finnkampen och i tidningar osv. Vem lyser av stolthet? Så fort någon nämner fridas namn eller frågar något om henne lyser hela jag upp. Är så stolt över henne, dina prestationer och dina framgångar. För fan vad du kämpar hårt varje dag, tränar skiten ur dig, pluggar, tvättar, diskar osv. Du är den finaste människan som finns. Jag kommer storgråta på ditt bröllop, jag kommer bli världens bästa moster till dina barn. Det är också sjukt bra och skönt att vi inte är enäggstvillingar. Vi är knappt syskon lika, vi är 2 personer fast vi är 1. Det är du & jag. Fan jag älskar dig, ni vet när man älskar någon så mycket att man inte kan sätta rätta orden på det? SÅ är det. Jag vill höja dig till skyarna, skrika till hela världen att du är min syster. Att du är så vacker och underbar, din knäppa personlighet. Du är helt galen och knäpp. Du är du, den finaste på denna jord. Du är lycka.
Ni är lycka, jag älskar er mina styrkor!
bloggkalender - min tro
Den är väl faktiskt ingenting att skriva någon roman om. Jag är inte troende, klart jag är kristen! Är ju döpt i kyrkan som alla svenskar, nästan iaf, går på bröllop i kyrkan osv och har går i kyrkan under olika högtider ibland. Det blir inte ofta men ibland kan jag tycka det är riktigt trevligt och mysigt att besöka kyrkan. Det är så lungt och fridfullt. Känner att det här med religion är ett känsligt ämne, och något som skapar både krig och fred i världen. Alltid gjort och kommer förmodligen fortsätta så..
När jag säger att jag inte är troende menar jag att jag inte ber, går inte i kyrkan på söndagar, är inte med i någon förening inom kyrkan osv. Jag tror väl inte direkt på Gud eller högre makter, men kan ibland känna en slags välsignelse. Inte när det gäller mig själv, men historier man hört. Människor som klarat sig ur en livskris, ''änglavakt'' vid olyckor osv. Sådana tillfällen får mig att känna en slags av tro. Jag tycker det är oerhört fint och bra att troende människor kan vända sig till något/någon för att finna styrka och kraft. Själv kommer jag aldrig kunna se mig själv som en tjej som sitter och ber. Tror det beror på hur man växt upp, om ens föräldrar går regelbundet till kyrkan eller inte. Min tro kommer alltid att vara, rätt enkelt: att alltid tro på mig själv! Jag tycker alla ska få ha sin egen tro, så länge inte religionen blir negativ gentemot andra människor, att problem skapas på grund av den. Gärna för mig att folk får ha sina rörelser osv, bara det leder till något positivt. Jag pratar sällan om såna här grejer, har inte heller många vänner som går i kyrkan regelbundet osv. Lämnar det här ämnet nu, tycker verkligen religion är ett intressant ämne, men det är inte något jag lever med i vardagen.
Storkyrkan Stockholm.
När jag säger att jag inte är troende menar jag att jag inte ber, går inte i kyrkan på söndagar, är inte med i någon förening inom kyrkan osv. Jag tror väl inte direkt på Gud eller högre makter, men kan ibland känna en slags välsignelse. Inte när det gäller mig själv, men historier man hört. Människor som klarat sig ur en livskris, ''änglavakt'' vid olyckor osv. Sådana tillfällen får mig att känna en slags av tro. Jag tycker det är oerhört fint och bra att troende människor kan vända sig till något/någon för att finna styrka och kraft. Själv kommer jag aldrig kunna se mig själv som en tjej som sitter och ber. Tror det beror på hur man växt upp, om ens föräldrar går regelbundet till kyrkan eller inte. Min tro kommer alltid att vara, rätt enkelt: att alltid tro på mig själv! Jag tycker alla ska få ha sin egen tro, så länge inte religionen blir negativ gentemot andra människor, att problem skapas på grund av den. Gärna för mig att folk får ha sina rörelser osv, bara det leder till något positivt. Jag pratar sällan om såna här grejer, har inte heller många vänner som går i kyrkan regelbundet osv. Lämnar det här ämnet nu, tycker verkligen religion är ett intressant ämne, men det är inte något jag lever med i vardagen.
Storkyrkan Stockholm.
bloggkalender - ett ögonblick
Ett ögonblick kan innehålla så mycket, glädje och sorg, men för mig handlar det mest om en känsla som blåser över en. En känsla som innehåller alla möjliga känslor. På ett ögonblick kan ditt hjärta krossas, på ett ögonblick kan hela din värld förändras, positivt som negativt.
Kommer dela med mig av två ögonblick som har fastnat, två som betyder otroligt mycket för mig. Det första hände för lite mer än 1 månad sedan. Det var när jag lyfte med planet ifrån New York. Jag såg ut över hela Manhattan, världens mest fantastiska stad glittrade, lika mycket som mina ögon. Har aldrig känt en sådan övertygelse inom mig själv, en känsla som bara skrek ut '' jag är hemma, hit ska jag återvända '' Folk får säga vad dom vill. Det är ju många tjejers dröm att besöka N.Y eller bosätta sig där. Men efter att ha besökt landet där allt är möjligt 2 gånger nu är jag övertygad, det kommer vara mitt hem om några år. Iallafall för 1 år till att börja med. Känslan när jag satt där, högt svävandes över marken och såg ner över staden jag förälskat mig i utan att ha besökt den, ja känslan är svår att beskriva, den var överväldigande. Kanske är jag för djup? Men kände även hur stark jag är som person, att jag kommer och ska lyckas med mina drömmar och mål, ingenting kommer få mig att sluta att drömma och tänka framåt. En känsla av ensamhet varvat med stolthet och glädje. Att veta vad jag vill, att veta vad jag strävar efter.. Enligt mig handlar inte livet om att göra det alla andra eller samhället säger att du ska göra, det är mitt liv och mina drömmar. Livet går alltid upp och ner, men för mig kommer målet vara viktigt. Aldrig sluta kämpa!!
Ett annat ögonblick som alltid kommer vara med mig delar jag med många av mina nära vänner, jag pratar om Gothia Cup Invigningen 2008. När vi stod upp på stolarna, hela Ullevi var fullsatt av fotbollsälskande ungdomar ifrån hela världen, höll varandra i händerna och sjöng '' as we go on, we remember, all the times we had togheter, and as our live change, from whatever, we will still be, friends forever '' Det var något magiskt över den kvällen. Jag skrek rakt ut av glädje minns jag, vi skrek!! En hel vecka med fotboll framför oss, jag har aldrig, och kommer aldrig att spela i ett duktigare, bättre och roligare lag någonsin. Vi skrek och sjöng, med armarna om varandra, jag kände vilken glädje det fanns i luften. En känsla som kan beskrivas som underbar, en sån man bara upplever en gång. Vi älskar fotboll av hela våra hjärtan och vi hade/har så otroligt roligt tillsammans, och spelade en briljant fotboll! Den roligaste veckan jag haft i hela mitt liv, utan tvekan. Jag har varit med om många idrottshändelser, men denna slog allt. 52 tusen människor på Ullevi, alla sjöng samtidigt, alla skrek ut av glädje. Ni som var där, ni förstår vad jag menar. Ni som inte var, är det svårt att förklara.
Två ögonblick som betyder enormt. Två ögonblick som får mig lycklig :)
Kommer dela med mig av två ögonblick som har fastnat, två som betyder otroligt mycket för mig. Det första hände för lite mer än 1 månad sedan. Det var när jag lyfte med planet ifrån New York. Jag såg ut över hela Manhattan, världens mest fantastiska stad glittrade, lika mycket som mina ögon. Har aldrig känt en sådan övertygelse inom mig själv, en känsla som bara skrek ut '' jag är hemma, hit ska jag återvända '' Folk får säga vad dom vill. Det är ju många tjejers dröm att besöka N.Y eller bosätta sig där. Men efter att ha besökt landet där allt är möjligt 2 gånger nu är jag övertygad, det kommer vara mitt hem om några år. Iallafall för 1 år till att börja med. Känslan när jag satt där, högt svävandes över marken och såg ner över staden jag förälskat mig i utan att ha besökt den, ja känslan är svår att beskriva, den var överväldigande. Kanske är jag för djup? Men kände även hur stark jag är som person, att jag kommer och ska lyckas med mina drömmar och mål, ingenting kommer få mig att sluta att drömma och tänka framåt. En känsla av ensamhet varvat med stolthet och glädje. Att veta vad jag vill, att veta vad jag strävar efter.. Enligt mig handlar inte livet om att göra det alla andra eller samhället säger att du ska göra, det är mitt liv och mina drömmar. Livet går alltid upp och ner, men för mig kommer målet vara viktigt. Aldrig sluta kämpa!!
Ett annat ögonblick som alltid kommer vara med mig delar jag med många av mina nära vänner, jag pratar om Gothia Cup Invigningen 2008. När vi stod upp på stolarna, hela Ullevi var fullsatt av fotbollsälskande ungdomar ifrån hela världen, höll varandra i händerna och sjöng '' as we go on, we remember, all the times we had togheter, and as our live change, from whatever, we will still be, friends forever '' Det var något magiskt över den kvällen. Jag skrek rakt ut av glädje minns jag, vi skrek!! En hel vecka med fotboll framför oss, jag har aldrig, och kommer aldrig att spela i ett duktigare, bättre och roligare lag någonsin. Vi skrek och sjöng, med armarna om varandra, jag kände vilken glädje det fanns i luften. En känsla som kan beskrivas som underbar, en sån man bara upplever en gång. Vi älskar fotboll av hela våra hjärtan och vi hade/har så otroligt roligt tillsammans, och spelade en briljant fotboll! Den roligaste veckan jag haft i hela mitt liv, utan tvekan. Jag har varit med om många idrottshändelser, men denna slog allt. 52 tusen människor på Ullevi, alla sjöng samtidigt, alla skrek ut av glädje. Ni som var där, ni förstår vad jag menar. Ni som inte var, är det svårt att förklara.
Två ögonblick som betyder enormt. Två ögonblick som får mig lycklig :)
you have to admit
"You have to admit who are you before you can change and start to believe in what you can become"
dag 1 - om mig
Ja börjar bloggkalendern med detta ämnet. Och säger direkt öumh? Inte något jag brukar prata om alltför mycket faktiskt. Försöker istället komma på vad ni som känner mig skulle säga. Att jag är snäll är nog det första folk nämner, och enligt mig oftast för snäll. Jag har svårt att säga nej, fast senaste tiden har jag ändrat på det och försöker hela tiden tänka på mig själv. Sa JA till allting förrut, till saker jag inte ens ville göra eller med människor jag inte kände mig bekväm med. Kanske hade det med ålder att göra? Nu vet jag ju bättre. Så ja, vem är jag då? Snäll som fan, nästan alltid glad och ALDRIG otrevlig. Bara mot min syster och ibland mina föräldrar, haha. Detta var svårt att skriva om! Men jag är nog rätt naiv av mig. Om jag fått en ide eller vill något vill jag göra det NU NU NU. Tänker oftast inte efter förens efteråt.
Och som alla säkert märkt och vet, har jag stora drömmar i livet. Efter studenten ska jag flytta till ett land jag förälskat mig i, oavsett vad alla andra säger. Pendlar mellan om jag vill vara aupair eller plugga. När jag kommer hem till Sverige igen, eller tja det får vi ju se hur det blir, man vet aldrig vart livet för dig, vilka människor du träffar. Men om jag nu gör det så är det inte här jag vill bosätta mig och bygga upp ett liv. Jag känner att jag hör hemma i en storstad. Ni vet när man får den där känslan av frihet, lycka och ''fan jag är hemma''? SÅ känner jag mig i Stockholm och Göteborg. Kanske beror det på att jag har tröttnat något otroligt på stället jag bor. ALLA känner alla, alla pratar om alla. Det går rykten hit och dit. Givetvis gör det väl det i stora städer också men det känner jag inte av att folk dömmer människor på samma sätt som här. Och det är jag pissed off på. Jag som person är väldigt öppen för nya personer och nya omgivningar. Jag skiter i om personen är blå, grön har rosa hår eller blont hår. Jag har ofta funderat över hur folk som inte känner mig uppfattar mig? Jag tror att en del tycker jag ser snäll ut och verkar glad, en tjej som älskar sina vänner. En del kanske tror jag att jag är ''snobbig'', tråkig och ''hon som bara håller på med idrott''. Det vet jag inte och det hoppas jag inte folk gör. Jag har hört några enstaka gånger att jag ser SUR ut.. Det vet jag exakt vad det beror på, mitt ansiktsuttryck blir så när jag TÄNKER. När jag är i min egen värld försvinner mina miner helt i ansiktet och det blir liksom, noll. Det är en sak som inte stämmer, jag är sällan sur, isåfall går det inte ut över mina vänner. Jag älskar dem högt, gör allt för dem.
Jag är en person som behöver mycket ''egentid''. Jag klarar inte av att träffa vänner varje dag, plugga, träna osv. Det blir för mycket, jag älskar att vara ensam. Älskar att bara släppa alla andras problem och skitsnack, som jag ofta blir involved i även om jag vill eller inte, och bara koncentrera mig på MIG SJÄLV. Tänka igenom vad jag egentligen vill, försöka få ny energi och skita i allt det där i vardagen som stör mig. Det är mycket energi jag slösar på onödiga saker som inte ens gäller mig ska ni veta. Så de dagar jag inte har träning, plugg osv älskar jag att bara ligga framför TV:n. Jag blir väldigt lätt stressad, känner att jag är stressad i princip hela tiden, så därför älskar jag att göra just ingenting.
En till sak, jag tycker själv att jag är en jävligt glad och härlig tjej. Jag älskar livet! Idrott är min passion i livet. Om man vill komma nära mig i livet får man en omtänksam tjej som tar hand om dig. HAHA detta lät som en kontaktannons!
Vet inte om jag avslöjat för mycket nu, jag har iallafall försökt dela med mig av mig själv. Like it or not, sanningen är att jag drar inget större careface om ni inte gör det. Det viktigaste i livet är kärlek och vänskap. Den får man genom att vara ÄKTA.
frihet!
Och som alla säkert märkt och vet, har jag stora drömmar i livet. Efter studenten ska jag flytta till ett land jag förälskat mig i, oavsett vad alla andra säger. Pendlar mellan om jag vill vara aupair eller plugga. När jag kommer hem till Sverige igen, eller tja det får vi ju se hur det blir, man vet aldrig vart livet för dig, vilka människor du träffar. Men om jag nu gör det så är det inte här jag vill bosätta mig och bygga upp ett liv. Jag känner att jag hör hemma i en storstad. Ni vet när man får den där känslan av frihet, lycka och ''fan jag är hemma''? SÅ känner jag mig i Stockholm och Göteborg. Kanske beror det på att jag har tröttnat något otroligt på stället jag bor. ALLA känner alla, alla pratar om alla. Det går rykten hit och dit. Givetvis gör det väl det i stora städer också men det känner jag inte av att folk dömmer människor på samma sätt som här. Och det är jag pissed off på. Jag som person är väldigt öppen för nya personer och nya omgivningar. Jag skiter i om personen är blå, grön har rosa hår eller blont hår. Jag har ofta funderat över hur folk som inte känner mig uppfattar mig? Jag tror att en del tycker jag ser snäll ut och verkar glad, en tjej som älskar sina vänner. En del kanske tror jag att jag är ''snobbig'', tråkig och ''hon som bara håller på med idrott''. Det vet jag inte och det hoppas jag inte folk gör. Jag har hört några enstaka gånger att jag ser SUR ut.. Det vet jag exakt vad det beror på, mitt ansiktsuttryck blir så när jag TÄNKER. När jag är i min egen värld försvinner mina miner helt i ansiktet och det blir liksom, noll. Det är en sak som inte stämmer, jag är sällan sur, isåfall går det inte ut över mina vänner. Jag älskar dem högt, gör allt för dem.
Jag är en person som behöver mycket ''egentid''. Jag klarar inte av att träffa vänner varje dag, plugga, träna osv. Det blir för mycket, jag älskar att vara ensam. Älskar att bara släppa alla andras problem och skitsnack, som jag ofta blir involved i även om jag vill eller inte, och bara koncentrera mig på MIG SJÄLV. Tänka igenom vad jag egentligen vill, försöka få ny energi och skita i allt det där i vardagen som stör mig. Det är mycket energi jag slösar på onödiga saker som inte ens gäller mig ska ni veta. Så de dagar jag inte har träning, plugg osv älskar jag att bara ligga framför TV:n. Jag blir väldigt lätt stressad, känner att jag är stressad i princip hela tiden, så därför älskar jag att göra just ingenting.
En till sak, jag tycker själv att jag är en jävligt glad och härlig tjej. Jag älskar livet! Idrott är min passion i livet. Om man vill komma nära mig i livet får man en omtänksam tjej som tar hand om dig. HAHA detta lät som en kontaktannons!
Vet inte om jag avslöjat för mycket nu, jag har iallafall försökt dela med mig av mig själv. Like it or not, sanningen är att jag drar inget större careface om ni inte gör det. Det viktigaste i livet är kärlek och vänskap. Den får man genom att vara ÄKTA.
frihet!
thoughts
Vill bara saga hur otroligt lycklig jag kanner mig. Jag fullkomligt alskar detta stallet, detta landet. Manniskorna ar de trevligaste och mest utatriktade jag traffat! Alskar vadret och stranden. Alskar hur bra min kropp mar och att jag pa nagot konstigt satt verkligen kanner mig som hemma.. Aven om jag ar flera tusen mil hemifran sa kanner jag mig otroligt glad. Det ar inte sjalva hemmet jag saknar utan ni manniskor som ar runtomkring mig hela dagarna. Men som sagt, alla har vi olika mal och drommar i livet, den har ar en av mina, och vi alla kommer till slut hamna pa olika stallen i varlden sa saknad ar aldrig nagonting man kommer komma ifran. Det ar omojligt att ha alla du tycker om samlade runt dig hela livet. Kommer sakna detta sa sjukt mycket, fast kommer tillbaka nasta ar igen.. Nu ska jag bara njuta av mina 9 dagar kvar har!
footprints in the sand
Kan ibland fundera över varför jag egentligen valde tyska.. Men sen kommer jag ihåg att dom merit poängen endå är jävligt nice att ha i bagaget. Ska bli så skönt att inte behöva ha tyska i 3:an. SP har det obligatoriskt 1-2:an och det suger ju självklart. Ser fram emot att välja till roliga och nyttiga ämnen nästa år. Känner att jag måste börja prioritera bättre, det enda jag gör efter skolan är att plugga och träna. Hinner inte träffa mina fina vänner som gör mig till den där spralliga och extra glada Lina som emellanåt hamnar åt sidan för skolböckerna. Som pappa sa igår " du måste börja tänka på dig själv mer " och jag har väl inte insett det själv. Självklart ska man sköta skolan osv men det finns faktiskt ett liv bakom det. Det enda som finns i mitt huvud måndag-fredag är plugga,plugga,träna,träna,plugga,träna,äta,sova,sova,äta. Har insett att det inte kommer funka i längden. Jag vill inte tappa bort mig själv bland all stress. Så ska bli bättre på att bara SKITA i plugget en dag och umgås med mina fina vänner istället. För ingen dör väl om jag någon dag sådär ibland tänker på annat?
Nu ska jag plugga en liten stund till sen skiter jag i det. Ska duscha, äta och titta på TV.
Människan jag älskar mest i hela världen.
Nu ska jag plugga en liten stund till sen skiter jag i det. Ska duscha, äta och titta på TV.
Människan jag älskar mest i hela världen.
Its got me stuck between my fantasy and what is real
Only concern is the next time I'm gon' get me some
Know I should stay away from
'Cuz it's no good for me
I try and try but my obsession won't let me leave.Want to, but I can't help it
I love the way it feels
Its got me stuck between my fantasy and what is real
spekulerar..
Funderar allmänt över livet, tänker inte skriva någon större roman om det
men kan säga att det är rätt jävla fantastiskt. Att försöka se saker ifrån
den ljusa sidan. Det är något jag verkligen fokuserar på, åh vad livet blir
så mycket enklare då. För allt går, om du bara vill. Kommer en del hinder
på vägen, vissa är krokiga och vänder ut och in på kropp och själ, men
när du väl tagit dig över hindret så har du all anledning att leva.
För dig själv, för de människor som älskar dig som du är.
Så istället för att sjunka ner med huvudet och ge upp, face up and fuck
off I can handle everything! Följ dina drömmar och jobba för att nå
dina mål. INGEN annan än du kan nå dem. Och skit i vad folk säger,
det är ditt liv och du som ska leva det. Finns inget som är rätt eller fel
när det gäller drömmar. Något jag tänker på mycket och det går bättre
och bättre för varje vecka, det är att skita fullständigt i vad andra
människor tycker och tänker om mig. Men tror det kommer med åldern.
Har aldrig känt mig såhär avslappnad i mig själv innan, jag vet vem jag är
och jag kan säga nej utan att bry mig om vem som får ta emot det
där nejet och vad den personen tycker om det. Men jag tror mycket
av det beror på min familj och mina fina vänner som får mig att må så
bra och uppskatta mig själv som jag är. Behandla dig själv så som du behandlar dina vänner. Som jag brukar säga..
den viktigaste personen i livet är du själv!
Blev visst en lång text iaf.. På kvällarna kommer tankarna igång och
ibland behöver jag skriva av mig.
So please don't stay in touch
Fuck you, fuck you very, very much
'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch.
'Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch
ordspråk
Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl.
Det är aldrig för sent att ge upp.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Det är aldrig för sent att ge upp.
Så länge det finns liv finns det hopp.
I believe
Godmorgon :)
Vaknade precis, vet inte vilken känsla jag har i kroppen. Känns väldigt skumt. Känner ingenting, jag är inte glad, inte arg,ledsen,trött eller någonting. Är nog mer åt det gladare hållet endå. Jag saknar mina vänner. Hinner inte träffa er så mycket nuförtiden eftersom VIK tar flera dagar i veckan och plugget en hel del.. Jag försöker hitta tid så jag kan träffa er alla, kan inte dela på mig även om jag skulle vilja det ibland. Och även jag behöver lite " time for myself days ". För jag slappnar inte av på samma sätt om jag är med kompisar eller själv. Ensam tiden är väldigt viktig för mig. Den gör att jag kopplar av och samlar ny energi. Att man någon dag inte gör ett skit, hur skönt är inte det? Att få göra precis det JAG vill och inte vad alla andra säger till en vad man ska göra.. Därför jag längtar efter resan så otroligt mycket. Att få komma till ett ställe jag fastnat för och som är min dröm, att få vara där med en bästa vän som känner mig innan och utan. Om jag inte har lust att säga något gör jag inte det, om jag har lust att skratta gör jag det. Inga regler, bara vi två, två tjejer på 17 år, som gör precis vad vi vill (nästan iaf). Att slippa stressen, slippa alla måsten. Att bara få LEVA. För det är så mycket man MÅSTE hela tiden. Är det jag själv eller samhället som pressar en till det? Alla vill bli något, man kämpar för någonting..
Vaknade precis, vet inte vilken känsla jag har i kroppen. Känns väldigt skumt. Känner ingenting, jag är inte glad, inte arg,ledsen,trött eller någonting. Är nog mer åt det gladare hållet endå. Jag saknar mina vänner. Hinner inte träffa er så mycket nuförtiden eftersom VIK tar flera dagar i veckan och plugget en hel del.. Jag försöker hitta tid så jag kan träffa er alla, kan inte dela på mig även om jag skulle vilja det ibland. Och även jag behöver lite " time for myself days ". För jag slappnar inte av på samma sätt om jag är med kompisar eller själv. Ensam tiden är väldigt viktig för mig. Den gör att jag kopplar av och samlar ny energi. Att man någon dag inte gör ett skit, hur skönt är inte det? Att få göra precis det JAG vill och inte vad alla andra säger till en vad man ska göra.. Därför jag längtar efter resan så otroligt mycket. Att få komma till ett ställe jag fastnat för och som är min dröm, att få vara där med en bästa vän som känner mig innan och utan. Om jag inte har lust att säga något gör jag inte det, om jag har lust att skratta gör jag det. Inga regler, bara vi två, två tjejer på 17 år, som gör precis vad vi vill (nästan iaf). Att slippa stressen, slippa alla måsten. Att bara få LEVA. För det är så mycket man MÅSTE hela tiden. Är det jag själv eller samhället som pressar en till det? Alla vill bli något, man kämpar för någonting..
don't belong here
Godmorgon :)
Sitter i skolan nu och har turism! Men är klar att skriva om "min hemort". Hoppas vi börjar med betydligt roligare arbete sen! Vill ha RIKTIG turism. I mina ögon är turism flygplan, solresor,affärsresor. Ah ni fattar. Inte vad man kan göra här jag bor. För vet ni? Du kan paddla kanot,bowla, gå och bada, gå på bio, fika osv. Vem lockas av det? Nej jag lockas av sol,bad,konferanser,resturanger och såntdära. Vill verkligen komma härifrån så fort som möjligt. Vill känna mig som hemma, jag har inbillat mig att jag har hittat min "plats". Den platsen ska jag snart besöka, om 5 veckor och några dagar. Visst jag trivs väl här i denna lilla hålan, ibland. Min familj och mina vänner gör att jag trivs här endå. De som gör min tillvaro helt fantastisk ibland. Spelar ingen roll vart jag hamnar i världen, för dom kommer alltid finnas vid min sida. Lämnar aldrig er oavsett. Men alldelles för litet för mig, alla känner alla och vet ALLT om varandra. Det betyder skitsnack och annat som jag gärna håller mig undan. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag "söker" efter. Men en sak vet jag, och det är att jag inte hör hemma här. Vill ha utmaningar, möjligheter och storstad. SJälvklart är jag inte ensam att känna såhär. Många vill söka nya platser, knyta nya kontakter och uppleva andra saker som du inte gjort där du växt upp. Men i denna lilla staden jag bor finns ju ingen högskola eller Universitet. Men endå ligger denna staden mig värmt om hjärtat, här jag växte upp. Här jag skapat mina minnen, här jag blev skapad till den person jag är idag. Den person som kommer fortsätta utvecklas någon annanstans. Kommer ta med mig mina erfarenheter jag byggt upp här, bygga vidare dom på en plats jag verkligen trivs på.. Kan inte vänta till den 27:e Oktober. Kommer förmodligen gråta när planet lyfter, vilka glädjetårar :D
Ja jag är en drömmare, en stor sådan. Måste drömma och planera för att funka. Det är sån jag är helt enkelt :)
Sitter i skolan nu och har turism! Men är klar att skriva om "min hemort". Hoppas vi börjar med betydligt roligare arbete sen! Vill ha RIKTIG turism. I mina ögon är turism flygplan, solresor,affärsresor. Ah ni fattar. Inte vad man kan göra här jag bor. För vet ni? Du kan paddla kanot,bowla, gå och bada, gå på bio, fika osv. Vem lockas av det? Nej jag lockas av sol,bad,konferanser,resturanger och såntdära. Vill verkligen komma härifrån så fort som möjligt. Vill känna mig som hemma, jag har inbillat mig att jag har hittat min "plats". Den platsen ska jag snart besöka, om 5 veckor och några dagar. Visst jag trivs väl här i denna lilla hålan, ibland. Min familj och mina vänner gör att jag trivs här endå. De som gör min tillvaro helt fantastisk ibland. Spelar ingen roll vart jag hamnar i världen, för dom kommer alltid finnas vid min sida. Lämnar aldrig er oavsett. Men alldelles för litet för mig, alla känner alla och vet ALLT om varandra. Det betyder skitsnack och annat som jag gärna håller mig undan. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag "söker" efter. Men en sak vet jag, och det är att jag inte hör hemma här. Vill ha utmaningar, möjligheter och storstad. SJälvklart är jag inte ensam att känna såhär. Många vill söka nya platser, knyta nya kontakter och uppleva andra saker som du inte gjort där du växt upp. Men i denna lilla staden jag bor finns ju ingen högskola eller Universitet. Men endå ligger denna staden mig värmt om hjärtat, här jag växte upp. Här jag skapat mina minnen, här jag blev skapad till den person jag är idag. Den person som kommer fortsätta utvecklas någon annanstans. Kommer ta med mig mina erfarenheter jag byggt upp här, bygga vidare dom på en plats jag verkligen trivs på.. Kan inte vänta till den 27:e Oktober. Kommer förmodligen gråta när planet lyfter, vilka glädjetårar :D
Ja jag är en drömmare, en stor sådan. Måste drömma och planera för att funka. Det är sån jag är helt enkelt :)
--
En dag, ska ni få se..
Har placerat mig i soffan, tittar på TV och tänker fan ligga här tills övriga familjen kommer hem. Med chips till mig också.
Måste hålla mig för att inte ta ut mina känslor här, kan bli fel då. Det är min blogg, mina åsikter, mina tankar. Ibland suger det här med internet, facebook, bloggen. För vad man än skriver eller gör så blir det i slutändan något problem som uppstår, något man gjort/sagt fel. Det har alltid varit såhär överallt, för alla. Människor som tolkar en text fel, trots att det inte alls var så man menade. Åh det är så himla ofta, speciellt att tjejer, börjar bråka över internet för en missuppfattning. Så snälla, ta det face to face istället eller försök ordna det på annat sätt. Lyssna på varandra och försök förstå vad båda två känner och tycker. Tycker att min lilla röst bland så många andras fick bli hörd nu. OCH ingen behöver ta åt sig av detta, jag menar inget illa trots allt :) Det gör jag aldrig. Detta inlägget är riktat till alla er därute. Som typ alla stor bloggare, om dom skriver en åsikt om random ämne, är det ALLTID någon som tar detta fel eller man är si och så. Ska man inte våga uttrycka sina åsikter längre? Ibland håller jag tyst istället för att säga vad jag egentligen tänker. Detta stör mig riktigt mycket.
Men som min syster säger: Allt ordnar sig!
Har placerat mig i soffan, tittar på TV och tänker fan ligga här tills övriga familjen kommer hem. Med chips till mig också.
Måste hålla mig för att inte ta ut mina känslor här, kan bli fel då. Det är min blogg, mina åsikter, mina tankar. Ibland suger det här med internet, facebook, bloggen. För vad man än skriver eller gör så blir det i slutändan något problem som uppstår, något man gjort/sagt fel. Det har alltid varit såhär överallt, för alla. Människor som tolkar en text fel, trots att det inte alls var så man menade. Åh det är så himla ofta, speciellt att tjejer, börjar bråka över internet för en missuppfattning. Så snälla, ta det face to face istället eller försök ordna det på annat sätt. Lyssna på varandra och försök förstå vad båda två känner och tycker. Tycker att min lilla röst bland så många andras fick bli hörd nu. OCH ingen behöver ta åt sig av detta, jag menar inget illa trots allt :) Det gör jag aldrig. Detta inlägget är riktat till alla er därute. Som typ alla stor bloggare, om dom skriver en åsikt om random ämne, är det ALLTID någon som tar detta fel eller man är si och så. Ska man inte våga uttrycka sina åsikter längre? Ibland håller jag tyst istället för att säga vad jag egentligen tänker. Detta stör mig riktigt mycket.
Men som min syster säger: Allt ordnar sig!
nivån är inte hög
Godmorgon :)
Vaknade för en halvtimma sen av att min "riktiga" morfar ringde och väckte mig. Lång historia det där med "riktiga".
Annars hade jag nog sovit några timmar till. Hoppas ni hade trevligt igår? :) Och Hanna Kazic att din födelsedag var riktigt bra och rolig, att du fick den kväll du önskade? Love. En grej jag inte begriper är alla som kommenterar på facebook, haha kommer du ens ihåg något? Folk som däckar, spyr och "inte kommer ihåg något" Va? Var jag i parken, haha sågs vi?"
Kom igen vi är 17-18 år. Nivån på sånt är inte speciell hög. Det är mer pinsamt faktiskt. Har aldrig förstått grejen med att dricka tills man spyr/däckar. Hoppas ni fattar vad jag menar utan att låta som en kärring :) Jag tycker det är skit kul o festa, men vill gärna komma ihåg den roliga kvällen! Finns ju en gräns med allting.
Sitter och tittar på "en plats i solen", älskar det programet. Annars idag då? Ska göra lite matte och en uppgift till Samhällskunskapen. Sen vid 6 (?) tror jag det var, möter vårt hockey lag GSK, Växjö Lakers. Min kusin spelar ju där. GSK är i div 1 och Växjö i Allsvenskan. Haha hoppas V krossar dom! Det är en liten cup uppe i ishallen i helgen med några allsvenska lag som gästar. Tycker det är roligt när sånt här händer, lite RIKTIGA hockey lag kommer till stan..
OOOH vad jag längtar till vintern och årets hockey säsong drar igång. Lär bli en hel del turer till Växjö och Göteborg. trots att jag har tuttar(trots att jag är tjej) ÄLSKAR jag hockey. När kusinen spelade i Frölunda åkte vi dit varenda helg, bodde nästan i ishallen förrut. Så om en kille säger att tjejer inte kan något om idrott, DÅ vill ni inte vara nära mig eller ha en diskussion med mig om det. Handlar inte om man är kille eller tjej, vi kan precis lika mycket om bollar,puckar,planer,längdhopp som ni!
Nu ska jag titta på TV. PUSS!
Vaknade för en halvtimma sen av att min "riktiga" morfar ringde och väckte mig. Lång historia det där med "riktiga".
Annars hade jag nog sovit några timmar till. Hoppas ni hade trevligt igår? :) Och Hanna Kazic att din födelsedag var riktigt bra och rolig, att du fick den kväll du önskade? Love. En grej jag inte begriper är alla som kommenterar på facebook, haha kommer du ens ihåg något? Folk som däckar, spyr och "inte kommer ihåg något" Va? Var jag i parken, haha sågs vi?"
Kom igen vi är 17-18 år. Nivån på sånt är inte speciell hög. Det är mer pinsamt faktiskt. Har aldrig förstått grejen med att dricka tills man spyr/däckar. Hoppas ni fattar vad jag menar utan att låta som en kärring :) Jag tycker det är skit kul o festa, men vill gärna komma ihåg den roliga kvällen! Finns ju en gräns med allting.
Sitter och tittar på "en plats i solen", älskar det programet. Annars idag då? Ska göra lite matte och en uppgift till Samhällskunskapen. Sen vid 6 (?) tror jag det var, möter vårt hockey lag GSK, Växjö Lakers. Min kusin spelar ju där. GSK är i div 1 och Växjö i Allsvenskan. Haha hoppas V krossar dom! Det är en liten cup uppe i ishallen i helgen med några allsvenska lag som gästar. Tycker det är roligt när sånt här händer, lite RIKTIGA hockey lag kommer till stan..
OOOH vad jag längtar till vintern och årets hockey säsong drar igång. Lär bli en hel del turer till Växjö och Göteborg. trots att jag har tuttar(trots att jag är tjej) ÄLSKAR jag hockey. När kusinen spelade i Frölunda åkte vi dit varenda helg, bodde nästan i ishallen förrut. Så om en kille säger att tjejer inte kan något om idrott, DÅ vill ni inte vara nära mig eller ha en diskussion med mig om det. Handlar inte om man är kille eller tjej, vi kan precis lika mycket om bollar,puckar,planer,längdhopp som ni!
Nu ska jag titta på TV. PUSS!
rutiner tack
Tanken på att skolan börjar på tisdag känns inte förjävlig endå. Ser faktiskt fram emot det. Jag behöver rutiner i mitt liv, behöver mina träningar, behöver få igång hjärnan och framför allt så blir helgerna mer efterlängtade då. Men det ska bli så härligt att träffa mina underbara vänner igen. Ny klass som verkar helt kanon! Att träffa alla människor man inte sett på hela sommaren. Har saknat att skratta i biblioteket eller Oasen med tjejerna, att stöta på någon rolig typ i korridoren, byta några ord. Skämta med folk, ja fan ni vet vad jag menar. Självklart är det skönt med sommarlov men börjar bli lite segt nu. Dagarna ser ungefär likadana ut. Ska bli skönt o komma igång med träningarna rejält. Snart börjar övergången mellan fotbollen och innebandyn. Brukar bli mycket under den tiden, men det är bara kul. Ska träna lika mycket fotboll som innebandy, kommer dock prioritera fotbollen först! Men som alltid, kommer man säkert längta efter ledighet sådär efter 3 veckor i skolan.. haha. Aldrig är man helt nöjd? Känns nästan så :)
Jag ska plugga och träna stenhårt nu i 2 månader fram till 27 oktober, får då åker jag på min sjukt efterlängtade resa. Dom två och en halv veckorna ska jag koppla bort allt vad vardag,stress och skola heter. Då ska jag leva livet, på riktigt. Ha riktigt roligt med en av mina bästa vänner i ett land jag förälskat mig i. Finns inget som gör mig så lycklig som när jag tänker på det, längtan och förväntningarna är skyhöga.
Jag ska plugga och träna stenhårt nu i 2 månader fram till 27 oktober, får då åker jag på min sjukt efterlängtade resa. Dom två och en halv veckorna ska jag koppla bort allt vad vardag,stress och skola heter. Då ska jag leva livet, på riktigt. Ha riktigt roligt med en av mina bästa vänner i ett land jag förälskat mig i. Finns inget som gör mig så lycklig som när jag tänker på det, längtan och förväntningarna är skyhöga.
svar på tal
Fick en fråga om varför jag pluggar matte när det är sommarlov?
Såhär är det.. jag har alltid haft svårt för matte. Jag är inte trög, har BRA betyg i alla andra ämnen. Fick tex VG i Natur B. Det är bara att jag behöver lite längre tid på mig. Har haft riktigt dåliga matte lärare genom åren vilket har gjort att jag har inte lärt mig grunden. Så jag har inte det där "logiska" tänkandet och alla räknde begrepp klart för mig. Det störande är att jag ALLTID, på alla prov, är bara några få poäng ifrån godkänt. Och det är inte så lätt att försöka klara det helt på egen hand utan någon hjälp. Så nu ska jag gå sommarskola i matte mån-fre. 9-12. Visst inget jag står och hoppar upp och ner för men det ska endå bli okej. Jag vill ju lära mig mer och vill få mer hjälp. Jag KAN om jag bara får den där lilla extra pushen, någon som peppar mig liksom. Många som är i samma situation skäms, men varför ska jag göra det? Jag skäms inte för att jag är dålig i matte. Jag är ju inte ensam om att tycka matte är svårt. Man kan inte vara bra på allt. Istället för att tycka jag är kass så försöker jag istället. Men ska försöka ännu mer än jag gör. Finns alltid mer att ge. Bara att acceptera att jag har svårt för matte. Var super nöjd med betygen jag gick ut med i våras. Och dom ska bli bättre!!
Hoppas du fick svar på tal? :)
riktigt sååå trög är jag inte trots allt ;)
Såhär är det.. jag har alltid haft svårt för matte. Jag är inte trög, har BRA betyg i alla andra ämnen. Fick tex VG i Natur B. Det är bara att jag behöver lite längre tid på mig. Har haft riktigt dåliga matte lärare genom åren vilket har gjort att jag har inte lärt mig grunden. Så jag har inte det där "logiska" tänkandet och alla räknde begrepp klart för mig. Det störande är att jag ALLTID, på alla prov, är bara några få poäng ifrån godkänt. Och det är inte så lätt att försöka klara det helt på egen hand utan någon hjälp. Så nu ska jag gå sommarskola i matte mån-fre. 9-12. Visst inget jag står och hoppar upp och ner för men det ska endå bli okej. Jag vill ju lära mig mer och vill få mer hjälp. Jag KAN om jag bara får den där lilla extra pushen, någon som peppar mig liksom. Många som är i samma situation skäms, men varför ska jag göra det? Jag skäms inte för att jag är dålig i matte. Jag är ju inte ensam om att tycka matte är svårt. Man kan inte vara bra på allt. Istället för att tycka jag är kass så försöker jag istället. Men ska försöka ännu mer än jag gör. Finns alltid mer att ge. Bara att acceptera att jag har svårt för matte. Var super nöjd med betygen jag gick ut med i våras. Och dom ska bli bättre!!
Hoppas du fick svar på tal? :)
riktigt sååå trög är jag inte trots allt ;)
cosmo
Älskar såna här dagar. Bara jag helt ensam, en bra tidning, chips, fotboll på TV, fisa i soffan. Kan inte bli mycket bättre!
HAHAH lät jag inte som en kille där? Wupps men som sagt enligt min kära syster " asså lina, du är lite mer som en kille, ja eftersom du gillar chips och fotboll osånt " eh okej? Men det är jag inte, tur det. Vi BRUDAR kan också gilla typiska grabb grejer utan att vara en.
