Självklart har jag många favorit minnen. De flesta som satt sig i själen är de gånger då jag suttit själv på en strand, som när jag var färdig långt före alla andra och insåg att det var tid för solnedgång. Jag gick förbi den underbara poolen, i en svart klänning och barfota. Jag sprang över vägen och kommer ihåg att några killar visslade på mig eftersom mitt blonda hår skuppade i takt med mig. Det var rätt tomt på stranden den eftermiddagen och jag gick och satte mig i sanden, precis så att mina fötter snuddade vid vågorna. Det var en behaglig värme som låg både i luften och inom mig. Jag satt där och såg solen gå ner bakom udden, helt själv. Just me myself and I. Det var en speciell känsla den kvällen. Jag kände att livet är bra och jag ska göra det till mitt. Det är därför jag en dag ska återvända till Thailand. Jag älskar att gå ner till stranden på Tylösand om somrarna, att bara sitta där själv och tänka. Det är oftast då jag inser saker, det är då jag fylls av styrka efter att kanske ha varit i lite obalans ett tag. Älskar att sitta och titta ut över havet, på vågorna och att havet aldrig tar slut. Att jag är en av miljarder människor på jorden. Att jag lever ett grymt bra liv, att jag alltid ska lyssna på mig själv.

Två favoritminnen har jag redan delat med mig av. Gothia Cup invigningen och då jag satt på flygplanet och såg hela manhattan lysa. Små tecken som gör att jag sitter här och längtar till framtiden..