Om detta är känslan av att vara kär, då är jag fan det.


Träningen var rolig förutom att mitt jävla knä kan gå och ha samlag med sig själv, typ. Har inte lust att skriva grovare ord men ni fattar vad jag menar. Ligger här i min nybäddade säng, det dunkar, är svullet och kulan som helt plötsligt att uppstått på knäskålen växer sig bara större. Är det typ meningen att jag inte ska spela fotboll till 100 % eller vad är det frågan om? När kommer min tur? När vill min kropp sammarbeta som jag vill? Hoppas den kommer snart, för seriepremiären är om mindre än en månad. DÅ vill jag vara fit for fight..

Myste och skrattade idag efter skolan med killen jag tycker om riktigt mycket. Känns som vi är rätt grymma på det. Gillar att jag kan vara mitt knäppa jag med honom, han lockar bara fram allt det där flummiga i mig. Jag pratar konstant, jag blir busig, osv. Skrattet är alltid nära. Men leendet sitter alltid där.