sanning i natten

Jag har aldrig varit så säker på mina känslor som jag är just precis nu! Att du åker till mig mitt i natten bara för att jag ska må bra, för att jag inte ska tänka så himla mycket. Sen jag träffade dig har jag lärt mig så himla mycket. Jag har alltid varit en person som är känslig mot/för andra människor men framförallt om vad dom tycker om mig. Att kärlek kunde vara såhär fint hade jag inte den blekaste aning om. Jag har lärt mig att ta lättare på saker och ting. Att allting ordnar sig, för vi har varandra. För mig har kärleken till dig blivit något helt fantastiskt jag inte riktigt kan sätta fingret på, det är så otroligt många känslor som gör det svårt att förklara mitt allra innersta med ord. För jag tycker om dig så mycket en människa kan tycka om en annan. Jag har alltid haft svårt att ta in och ta hand om alla känslor, ofta gömmer jag dom någonstans långt där inne, där bara jag kan känna dom. Där dom får bearbetas med mig själv. Därför har jag alltid varit rätt beroende av att få ut dessa känslor hela tiden, antingen genom ord eller kroppspråk. Och nu när jag blivit kär vill jag bara att dessa känslor ska stanna i mig, inte alla , givetvis inte. Men det svämmar över av känslor hela tiden, eftersom det är en ny känsla för mig vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det ibland. Men du får mig att ge och ta i lagom dos, mer för varje dag. Nu när jag ligger här i din säng inser jag verkligen hur bra du är för mig. Att jag ska vara enormt glad och tacksam över att kunna kalla dig min!

Jag har alltid haft svårt för att ta åt mig av fina ord. Om jag gjort något bra, har det alltid funnits någon som gör det tusen gånger bättre. Varför är just jag en bästa vän när det finns så många andra? Kan inte riktigt förklara varför men jag har väl helt enkelt inte insett mitt eget värde, med mina egna och andras ögon. Men nu har jag insett att man inte alltid behöver vara så jävla bäst hela tiden. Jag är jag och det duger väldigt bra! Jag skiter i om andra gör det bättre för jag har iallafall gjort mitt bästa, mer går inte! Och jag omringas av människor som iallafall tycker jag är rätt bäst :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0