Sitter och funderar lite.. det är mycket jag vill göra, mycket man måste göra. Tiden är knapp, varför finns det inte mer av den? Det är inte så lätt alla gånger, jag kan inte vara en super dotter,super kompis,spela varje match som Marta osv. Men egentligen? Är det jag som pressar mig själv till detta? Vem är det egentligen som har bestämt att SÅHÄR ska du vara för att vara perfekt.. Jag gör så gott jag kan, alltid mitt bästa. Men oftast känns det inte tillräckligt? Det är omöjligt att träffa alla sina vänner vardera 3 gånger i veckan, jag är tyvärr bara en person. Kan inte dela på mig. Ni får ha förståelse nu ett tag, jag har inte tiden eller orken att umgås med någon varje dag. Enligt mig är den viktigaste personen i livet dig själv. Så det är något jag prioriterar väldigt mycket, egentid. När allt blir stressigt eller liknande, då tar jag alltid en liten paus för mig själv. Rensa huvudet och back on track!! När jag kommer hem ifrån jobbet halv 5 är jag dödstrött. Samtidigt ska jag ut och träna och plugga matte! Mycket jag vill göra, but i'm not superwoman. Kanske är det jag som inbillar mig? Vad är egentligen rätt och fel? ibland blir jag förvirrad, går ner lite i diket men går snabbt upp på vägen igen, rakt och stabilt! Livet går i vågor, men mitt går alltid uppåt hur mycket det än strömmar.