Ja börjar bloggkalendern med detta ämnet. Och säger direkt öumh? Inte något jag brukar prata om alltför mycket faktiskt. Försöker istället komma på vad ni som känner mig skulle säga. Att jag är snäll är nog det första folk nämner, och enligt mig oftast för snäll. Jag har svårt att säga nej, fast senaste tiden har jag ändrat på det och försöker hela tiden tänka på mig själv. Sa JA till allting förrut, till saker jag inte ens ville göra eller med människor jag inte kände mig bekväm med. Kanske hade det med ålder att göra? Nu vet jag ju bättre. Så ja, vem är jag då? Snäll som fan, nästan alltid glad och ALDRIG otrevlig. Bara mot min syster och ibland mina föräldrar, haha. Detta var svårt att skriva om! Men jag är nog rätt naiv av mig. Om jag fått en ide eller vill något vill jag göra det NU NU NU. Tänker oftast inte efter förens efteråt.
Och som alla säkert märkt och vet, har jag stora drömmar i livet. Efter studenten ska jag flytta till ett land jag förälskat mig i, oavsett vad alla andra säger. Pendlar mellan om jag vill vara aupair eller plugga. När jag kommer hem till Sverige igen, eller tja det får vi ju se hur det blir, man vet aldrig vart livet för dig, vilka människor du träffar. Men om jag nu gör det så är det inte här jag vill bosätta mig och bygga upp ett liv. Jag känner att jag hör hemma i en storstad. Ni vet när man får den där känslan av frihet, lycka och ''fan jag är hemma''? SÅ känner jag mig i Stockholm och Göteborg. Kanske beror det på att jag har tröttnat något otroligt på stället jag bor. ALLA känner alla, alla pratar om alla. Det går rykten hit och dit. Givetvis gör det väl det i stora städer också men det känner jag inte av att folk dömmer människor på samma sätt som här. Och det är jag pissed off på. Jag som person är väldigt öppen för nya personer och nya omgivningar. Jag skiter i om personen är blå, grön har rosa hår eller blont hår. Jag har ofta funderat över hur folk som inte känner mig uppfattar mig? Jag tror att en del tycker jag ser snäll ut och verkar glad, en tjej som älskar sina vänner. En del kanske tror jag att jag är ''snobbig'', tråkig och ''hon som bara håller på med idrott''. Det vet jag inte och det hoppas jag inte folk gör. Jag har hört några enstaka gånger att jag ser SUR ut.. Det vet jag exakt vad det beror på, mitt ansiktsuttryck blir så när jag TÄNKER. När jag är i min egen värld försvinner mina miner helt i ansiktet och det blir liksom, noll. Det är en sak som inte stämmer, jag är sällan sur, isåfall går det inte ut över mina vänner. Jag älskar dem högt, gör allt för dem.
Jag är en person som behöver mycket ''egentid''. Jag klarar inte av att träffa vänner varje dag, plugga, träna osv. Det blir för mycket, jag älskar att vara ensam. Älskar att bara släppa alla andras problem och skitsnack, som jag ofta blir involved i även om jag vill eller inte, och bara koncentrera mig på MIG SJÄLV. Tänka igenom vad jag egentligen vill, försöka få ny energi och skita i allt det där i vardagen som stör mig. Det är mycket energi jag slösar på onödiga saker som inte ens gäller mig ska ni veta. Så de dagar jag inte har träning, plugg osv älskar jag att bara ligga framför TV:n. Jag blir väldigt lätt stressad, känner att jag är stressad i princip hela tiden, så därför älskar jag att göra just ingenting.
En till sak, jag tycker själv att jag är en jävligt glad och härlig tjej. Jag älskar livet! Idrott är min passion i livet. Om man vill komma nära mig i livet får man en omtänksam tjej som tar hand om dig. HAHA detta lät som en kontaktannons!

Vet inte om jag avslöjat för mycket nu, jag har iallafall försökt dela med mig av mig själv. Like it or not, sanningen är att jag drar inget större careface om ni inte gör det. Det viktigaste i livet är kärlek och vänskap. Den får man genom att vara ÄKTA.



frihet!