Jag heter Miranda och tänkte skriva ett fint litet inlägg här för att som ni antagligen vet så är vår kära vän Lina inte helt stabil i huvudet.

För det är ju ändå så att man måste faktiskt vara snäll mot folk även om de är lite smått efterblivna - detta gäller även Lina Sofia Åhsberg.

Trots att hon luktar rätt illa och typ.. ja, hennes utseende, vad kan man säga?

Hon skulle väl se rätt okej ut, KANSKE, om hon typ.. står typ hundra meter bort, och det är helt mörkt, och jättedimmigt, och så kanske om hon står med ryggen mot.. och hon hade nån annans kropp..

HAHAHAHA!

Nä. Jag skojar bara. Det råkar ju vara så att jag känner henne liite för väl, så jag får vara dum.

För det finns ju faktiskt få saker så befriande som att hänga med någon som man känner så väl att man kan vara hundra procent ärlig och säga saker som man inte skulle annars och att den personen vet PRECIS vad man menar fast att man säger ganska, eller kanske helt, knäppa saker ibland.

Det finns få saker så härligt som när man kan sitta och VETA precis var man har den personen, man behöver aldrig oroa sig för konstiga blickar eller snack bakom ryggen.

Det är svårt att förklara vad som är så himla bra med just Lina egentligen.
Kanske är det det faktum att man vet att man kan lita på henne till 100 procent, vad det än gäller.

Eller det att hon har ungefär lika kass humor som jag, att vi kan asgarva åt internskämt som vi knappt kommer ihåg var de kommer ifrån. Kanske det att det kan dröja länge mellan att vi ses ibland, men att allt är som vanligt, att vi har lika mycket att prata om när vi sågs för tio minuter sedan som vi har när det har gått två veckor sedan vi pratade ordentligt.

Kanske... nä, jag vet inte. Det är bara så, helt enkelt, att Lina är en av de bästa jag har. Helt sjukt vad glad jag är över att jag kan räkna henne till en av mina bästa vänner.

För hon är helt enkelt jävligt bra.

...och sen är hon ju jävligt snygg också.

Det var väl mest det jag ville säga.

PUSS!