Skippar några otroligt tråkiga dagar på bloggkalendern. Jag har ingen handväska och känner inte för att ta kort på alla rum i mitt hus och visa er, hehe. Och den här veckan vet ni redan vad som hänt och jag bloggar ju varje dag så det känns onödigt!

Oj oj oj jag älskar detta ämne. Kan väl säga att det finns ett ord som förknippar hur mina drömmar får mig att må : LEVANDE. Om jag har en dålig dag eller det mesta bara känns allmänt skit, då tänker jag alltid på vad jag vill uppnå och på mina drömmar, då blir jag genast på bättre humör igen. Det är så svårt att förklara, men eftersom jag trivs sådär bra i staden jag bor i, eftersom den är LITEN, och jag är en storstads tjej så är det mina drömmar som får mig att tänka positivt. Vad vore människan utan sina drömmar? För alla vill väl något? Alla vill få ut något av livet, alla vill ha gjort just ''det'' innan man dör. Mina drömmar, förhoppingar och förväntningar är väl att jag ska leva livet de 3 sista terminerna på gymnasiet som nu återstår. Om 10 månader åker jag till USA igen, men denna gången New York som första stopp och sedan ner till Florida då självklart. Känner en otrolig längtan till studenten, den dagen, den friheten. Haha. Har inte gjort klart för mig om jag vill flytta direkt till USA eller stanna hemma och jobba 1 år, tjäna pengar är aldrig fel! Har inte heller bestämt för om jag ska plugga, söka stipendie osv eller vara au pair. Är mest sugen på det sista förslaget faktiskt. Efter det då? Ja då har jag mina drömmar, men ibland känns just den så långt bort. Men man ska aldrig säga aldrig, jag ska bara plugga och jobba hårt för det, allt slit lönar sig. Vet inte om jag vill säga riktigt vad jag vill bli, eller okej.. Sportjournalist! Skriva krönikor men framförallt TV-reporter. Sport och idrott (öh same shit?) är mitt liv och känner att nä, det är svårt för mig att leva utan det. Men jag vet ju inte vad som händer i framtiden. Annars blir det förmodligen någonting med turism och hotell. Ni som känner mig vet att jag är en drömmare, har svårt för att leva i nuet. Men det börjar bättra sig mer och mer. . .

För jag vet att livet är inte dagarna som passerar, utan dagarna vi minns..