Som ni säkert märkt kommer jag inte ha tid till att skriva ''bloggkalendern'' varje dag. Så tar det lite när jag är skrivsugen och har tiden till det. Så här kommer nummer 5:


Ibland har jag funderat på om jag över huvudtaget vet vad det är. Jag har haft 2 rätt korta förhållanden på några månader vardera. Första i 9:an och andra i våras. Jag har fått för mig att jag inte vet vad kärlek är, för att jag aldrig varit med om det på RIKTIGT. Jag har gillat/tyckt om RIKTIGT mycket, men det har inte övergått i äkta kärlek. Detta är svårt att prata om för mig, och jag vill inte att en speciell person, som betyder riktigt mycket för mig, tar illa upp om han läser detta. Men ja vad är äkta kärlek för mig då? Det är när en annan människa får en att må så bra en människa bara kan, lycka liksom. Jag kan inte ta emot känslor ifrån någon jag inte kan vara mig själv med. Att vara sig själv är bland det viktigaste i ett förhållande. Du kan inte bara ta i ett förhållande och du kan inte bara vara den som ger. Man måste ligga på en jämn nivå. Alla förhållanden har problem. Det är otroligt viktigt för mig att man kan lita på varandra hundra procent, om det är rätt finns inget tvivel och inga större frågetecken. Alla vill ha någon att älska, någon som tycker du är den vackraste som finns. En person som får dig att vilja flyga, någon som får dig att le och dina kinder att rodna. Det är svårt med kärleken. Att man bara vill vara med den här personen hela tiden, att man blir varm i hela kroppen. Men det finns så mycket åsikter och tankar om kärlek, hur den ska vara och varför. Det viktigste tror jag är att lyssna till DITT hjärta. Du vet när det känns rätt, he's the one. Att kunna vara sig själv och känna att man LEVER tillsammans. Men för mig är egentid och att umgås med mina vänner otroligt viktigt. Okej att man har träffat den rätta och är super kär osv, men att släppa allt du haft innan för kärlekens skull är ja.. helt enkelt inte ett smart val. Man ska vara ETT, men samtidigt 2. Kärlek kan vara så mycket och ha så olika betydelse från person till person. Vad är det första man tänker på när man hör ordet kärlek? De flesta tänker på en partner. Att älska och bli älskad tillbaka är det viktigast, men är det verkligen så viktigt att uppleva kärlek med ens partner? Räcker inte kärleken från ens familj och vänner? För att kunna svara på den frågan måste man ha varit kär, endast då kan man börja spekulera. Man kan säga att kärlek har många ansikten, frågan är bara hur man ska lyckas välja rätt. Lycka, man fyllas av en varm och glädjande känsla. Man börjar se på allt ur en mycket positiv synvinkel.
Förälskelse, det kittlar i kroppen och allt blir fel i närheten av personen. Man vill våga, men kan inte. Man blottar hela sin själ och det finns inga gränser för vad man kan göra.