Sitter och tänker tillbaka på vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Tror jag och Frida var i halmstad då och det var riktigt fint vårväder. Det var då jag började få bättre självförtroende och började ÄLSKA livet. Slutade att se ner på mig själv och ta vara på saker istället. Sista delen av 9:an var den bästa i mitt liv. Vi i gänget umgicks hela tiden och vi hade det så sjukt roligt. Åkte till Kreta i maj och det var en av dom bättre resorna jag vart på. Kom hem till Gisledagarna, Stephanie kom hem ifrån Florida, 9:ornas avslutningsfest och sommarlovet framför sig. Det kanske bara är jag men det känns som att jag går i ide under vintern. Visst jag är glad, det är jag alltid, eller jag har väl haft mina perioder men dom är över nu!
Men nu har allt ordnat upp sig igen, kommit närmre vissa vänner och fått tillbaka samma kontakt med en bästa vän som vi tappade pga av bråk osv. Det känns som att något släppt ifrån mina axlar och allt känns så B-R-A. Fotbollen börjar komma igång på allvar, våren är här, utflykter till båraryd, växjöhelger.. ah tror ni fattar :)
Sen att jag träffat en sjukt fin kille som jag tycker om mega gör att allt känns ÄNNU BÄTTRE!
Det jag vill komma till är att jag är en lycklig tjej som trivs med mig själv och livet!
Och jag ser fram emot framtiden som fan!


3 år gammal bild ;)